Förstagångsväljare

av Minna Milo Holm-Khakhar

Författaren är 19 år. Hon tog studenten i våras på Bryggeriets gymnasium i Lund. Samhällsvetenskapligt program med specialinriktning Skateboard.

Minna med skateboard. Foto: privat
Minna med skateboard. Foto: privat

Riksdagsvalet närmar sig med stormsteg och den 9 september förväntas jag, tillsammans med mina generationskamrater, stå redo att lägga vår första och långt ifrån sista röst till det stora riksdagsvalet. En förväntning som är lättare sagt än gjort att leva upp till. Som ny i vuxenlivet med lite erfarenhet är en politisk åsikt långt ifrån aktuell för många. Men är det verkligen ett alternativ att inte rösta som förstagångsväljare?

Efter studenten fick jag snabbt känna på de så kallade vuxenlivet som väntade mig. Plötsligt insåg jag vilka stora förväntningar utifrån det fanns och hur jag numera måste ta eget ansvar inför mitt framtida liv. Inte nog med det så håller Sverige dessutom val i september. Det vill säga ytterligare en sak i vuxenlivet som måste göras, eller?

Minna tar studenten. Foto: privat
Minna tar studenten. Foto: privat

Att klaga på hur jag, en ung vuxen i ett av världens mest jämställda land, skulle ha det svårt känns orimligt. Alla kommer känna på vuxenlivet en dag. Detta år var det min tur. För att förbereda nästa generation eller bara ge den äldre generationen en inblick i hur det är att vara 19 år och förstagångsväljare idag, kommer jag nu dela med mig av mina tankar inför valet.

När politik och valet kommer på tal bland mina vänner ligger det största fokus inte på vem eller vilket parti man ska rösta på. I stället ligger fokus på om man överhuvudtaget tänker rösta alternativt rösta blankt. Just frågan kring att rösta blankt har jag funderat mycket på under den senaste tiden. Är det rätt att rösta blankt eller är det ett sätt att ta avstånd från vår demokrati?

Om vi ska gå tillbaka lite i tiden, cirka 6 månader, kommer vi se en Minna som inte har en aning om vad hon ska rösta på. Precis som mina vänner kände jag mig förvirrad om vilket parti jag kunde lita på och vilket parti som stämde överens med mina åsikter. Tack vara mina 13 år i skolan hade jag trots allt en bra politiskt grund som jag kunde bygga vidare på.

Från mina år i skolan hade jag fått en bild av vad demokrati är och hur ett demokratiskt samhälle fungerar. Så när mina vänner berättar att de tänker rösta blankt blir jag förvånad. Jag kunde inte förstå hur en person som lever i demokrati inte vill vara med och påverka vårt land. Självklart finns det inget rätt eller fel kring att rösta blankt eller inte, men för mig personligen har jag känt en längtan av att kunna stå där den 9 september och veta att det finns ett parti som delar mina åsikter.

För att uppfylla min önskan började jag läsa på om de olika partierna. Jag försökte se saker från nya perspektiv och tänka utanför mina egna ramar. Allt för att se riksdagspartiernas olika sidor med ett nytt öga. Stundtals har det känts svårt att sätta sig in i de mest aktuella politiska frågorna. Ämnen som välfärd, pension och arbetsvillkor känns främmande för en person som precis tagit studenten och inte har mycket på sitt CV.

Jag kan läsa på hur mycket som helst kring dessa frågor men det förändrar inte det faktum att det krävs en viss livserfarenhet för att riktigt kunna förstå vad ämnet handlar om och veta var jag ställer mig i frågan.

Minna. Foto: privat
Minna. Foto: privat

Mitt lilla intresse för politik har spelat en viktig roll i mitt sökande efter ett parti som passar mig. Men andra förstagångsväljare som inte har ett intresse för politik eller vårt lands uppbyggnad och framtid kommer ha svårare att sätta sig in i politiken på samma sätt. Om man inte känner någon motivation eller intresse för vilket parti man ska rösta på är det också svårt att ta reda på svaret.

I stället finns det risk att man väljer att rösta blankt eller rösta på samma parti som föräldrarna. Självklart är det ingen som säger att den metoden är fel, men hade det inte varit positivt om alla unga vuxna haft en åsikt om vårt land och hur vår framtid ska se ut? Hur ska vi få fler att intressera sig för politik är en fråga jag saknar svar på. Jag tänkte så här:

Att rösta är något nytt, jag kan inte riktigt se mening med att rösta. Min åsikt är bara en av miljoner med så pass liten påverkan att det känns onödigt att engagera sig. Min generation är van vid snabba förändringar där man ser en direkt effekt. Vi är vana vid att använda våra sociala medier för att nå ut till människor och skapa debatt och förändra samhället.

Men när det kommer till valet förväntas vi intressera oss av något vi inte ser direkt försändning av. Plötsligt spelar det ingen roll hur många gillningar eller följare du har på sociala medier, din röst kommer vara lika mycket värd som alla andras. Precis som att din åsikt inte kommer hamna i rampljuset utan ha en större påverkan i längden och av det stora hela.

Din enskilda röst kommer inte göra stor skillnad, men din röst tillsammans med många kan göra stor skillnad på lång sikt. Ett tankesätt min generation inte är van vid och därför uppstår det en negativ inställning mot att just gå och rösta.

Detta var min syn och inställning inför valet en tid tillbaka. Som ni kanske förstår har jag utvecklats och delar inte samma syn som mitt gamla jag. Resan till att våga lära sig som politik har varit både rolig och utmanande. Tidigare hade jag en vad jag anser mer omogen inställning till att rösta. En inställning som grundade sig i sociala mediers påverkan på vårt moderna samhälle och hur jag därför inte behöver rösta.

Om jag vill förändra något idag skriver jag en status på Facebook eller Twitter. Jag kan inte förneka att sociala medier ibland har en större inverkan på vårt samhälle än vad ett riksdagsval har. Men sociala mediers roll i det moderna samhället är enligt mig ingen ursäkt att inte gå och rösta.

Minna med smartphone. Foto: privat
Minna med smartphone. Foto: privat

Jag har insett att vi behöver en bra riksdag som kan arbeta med de stora frågorna som kräver internationella kontakter och frågor som tar många år att förhandla. Samtidigt kan jag som medborgare använda sociala medier och andra medier för att nå ut med mitt missnöje över mindre problem som är minst lika viktiga.

Det är det som demokrati handlar om för just mig. Att alla i ett samhälle kan förändra, men det förutsätter att alla också vågar och vill bevara vår demokrati och tar den vidare till nästa generation.

Jag tror absolut det finns en eller annan person som läser min artikel och som också ska rösta för första gången, eller som i nuläget inte vet vad hen ska rösta på. Därför vill jag försöka dela med mig av mina tillvägagångssätt hur jag kom fram till det parti jag kommer lägga min röst på den 9 september. Se det som en liten hjälp från en medborgare till en annan.

För att gå tillbaka till min barndom är jag uppväxt i en familj som är vänster rent politiskt. Med lite kunskap och längtan om att bli vuxen följde jag som ung tonåring därför mina föräldrars politiska fotsteg och ansåg mig själv vara vänsterpartist. Men under åren som gick dök det upp allt fler åsikter hos mig som inte stämde överens med Vänsterpartiet.

Det var nytt att inte hålla med det parti jag växt upp med och en rädsla för utanförskap växte fram inom mig. Så i hemlighet började jag så småningom läsa om andra partier för att vid ett tillfälle kalla mig folkpartist. Den enda som egentligen visste om min liberala tid var min mamma. Nya debatter hemma skapades och jag insåg efter en kort tid att Liberalernas politik inte passade mina åsikter. Detta var fyra år sen och det dröjde tre år tills jag började fundera på politik igen.

För några månader sedan insåg jag att valet närmade sig och jag hade absolut ingen aning om vad eller vem jag skulle rösta på. Så jag började med att lova mig själv att läsa på om de olika partierna så objektivt som möjligt. ”Jag ska ge alla en ärlig chans”.

Allteftersom jag läste om de olika partierna kände jag mig mer trygg i mig själv och min politiska åskådning. Tidigare har jag bara hört om de olika partiernas viktigaste frågor som de har haft i fokus. Men nu hade jag läst på om även de små frågorna och såg en större bild av varje parti.

Det var först nu jag kunde känna efter vilket parti som passade mig bäst. Det krävs kunskap och tålamod för att förstå att det kanske inte kommer finnas ett parti som passar dig till 100 %. Men det kanske finns ett som stämmer överens med din åsikt mer än något annat. Jag insåg att en blank röst är lika mycket värd som ingen röst. Om jag lägger en blank röst kommer det parti jag gillar minst ha större chans att vinna.

Om ett parti som jag anser vara opålitligt ja rent ut sagt skadligt för Sverige vinner, och jag har röstat blankt, kommer jag känna en viss skuld för att inte försökt förhindra en sådan valutgång.

Det finns inga rätt eller fel när det kommer till politik. Det finns bara en öppen demokrati med medborgare som kan påverka. Genom att påverka och utbilda oss kan vi bevara det samhälle vi skapat, där alla är lika värda, där kvinnor får rösta, barn får gå i gratis skola och homosexuella får gifta sig. Ett samhälle vi inte ska ta för givet.

FörNyaLund

Av Maria Nermark

Författaren kandiderar i kommunalvalet för FörNyaLund.

Jan Annerstedt, Maria Nermark och Börje Hed
Jan Annerstedt, Maria Nermark och Börje Hed

Vi är vanliga medborgare som upptäckt att de vanliga partierna fastnat i invanda föreställningar och uppgörelser med varandra och som fattar beslut som vi inte uppfattar som optimala för Lund. Vi har en vision för Lund som en levande och nytänkande stad. Vi driver många viktiga frågor, bland andra dessa:

Vi vill ha ett modernt, miljövänligt och användarvänligt trafiksystem för Lund. Detta innefattar att gräva ner järnvägen så att man kan vänta på tågen inomhus, kopplat till små elbussar, som också kan stanna inomhus, och som rör sig i ett flexibelt och finmaskigt nät. Att göra de allmänna kommunikationerna bekväma och lätt tillgängliga är enda sättet att få ner biltrafiken.

Vi vill få ett stopp på byggandet av den bästa åkerjorden. Att rulla ut villamattor på klass 10-jord är ett svek mot kommande generationer.

Barngrupperna i förskolan har successivt ökat och behöver minskas ner till rekommenderad nivå. Det räcker inte med fler personal, många kontakter är stressande för små barn.

Lund behöver bli en kulturstad igen där det händer saker. Vi vill se Lund som Ordets stad med ett litteraturhus, ett Bildens stad med ett konstmuseum och värnande av lokala konstnärer och Musikens stad där ett konserthus står på önskelistan. Vi är oroliga för att Lund håller att bli en sovstad till Malmö som särskilt unga människor tycker är tråkig och lämnar.

Vi vill värna äldres rättigheter och göra det valfritt att få äldreboende efter 85 års ålder.

Vi vill gräva ner järnvägen och göra staden hel igen. Där spåren går finns möjligheter att bygga bostäder och att dra in verksamheter till staden.

Vi tycker det är viktigt att Brunnshög byggs ut i en takt som möjliggör att det blir miljöer som är humana. Det finns exempel från flera andra länder där man lyckas bygga tätt men med mänskliga proportioner och estetik. Detta är ett område som skall stå i många år så det finns ingen anledning att förhasta sig utan tänka igenom innan.

Vi har varit motståndare till spårvagnsbygget och tycker att det borde stoppas, istället för att slänga mer bra pengar efter dåliga. En första åtgärd är dock att se till att hela spåret asfaltsbeläggs så att även bussar kan använda spårområdet. Och vi vill så klart inte ha fler dyra spårvägar i stan.

Valsonett

av Ingemar Carlsson

Författaren är lärare i fysik och kemi vid Komvux i Lund. Han är ett fan av GIF Sundsvall och The Sparks.

Ingermar Carlsson
Ingermar Carlsson

Tankarna om valet kommer svävande.
Dagens rätt, den är Nazi Goreng.
Hermann Göring på en sommaräng.
En sak är säker: Hösten, den blir krävande!

Sådde Hermann hos sin Karin då ett frö?
Sitter fästingarna på den än idag?
Älvsborgs fästing? Vad vet jag?
Faktaresistens? Politiska experter får spö.

Två partier växer? Tre som åker ur? Vi får väl se.
I denna värld som allt mer kall är
Höstlöven Löfven, Lööf och Lövin faller.

Rödgrön röra? Brunt och blått? Suck! Och tvi och ve!
I allt det som nu snart har hänt
Står vårt hopp till Kamrat-under-fyra-procent?

Vänsterpartiet i Lund

Av Jesper Salén

Författaren kandiderar för Vänsterpartiet i lunds kommun.

Vänsterpartiets budget i Lunds kommun ger mer pengar till välfärden, satsning på jämställda löner, avskaffande av delade turer och försök med 6 timmars arbetsdag. I Vänsterpartiets budget får skolan 72 miljoner kronor mer, äldreomsorgen 70 miljoner kronor mer, kultur- och fritid 18 miljoner kronor mer.

Vänsterpartiet, Lund. Foto: Johanna Wahlberg
Vänsterpartiet, Lund. Foto: Johanna Wahlberg

Vänsterpartiet protesterar mot de nedskärningar på 1-2% som Socialdemokraterna och Miljöpartiet föreslår i sin budget. Skolan, äldreomsorgen och det sociala arbetet har under de senaste tio åren tvingats göra nedskärningar på 1 % varje år. Det drabbar lundaborna hårt.

Vi tar också bort kommunens resor till Almedalen i Visby och fastighetsmässan Mipim i Cannes. Tillsammans kostar den 1 miljon kronor. Vi föreslår också att kommunalrådens löner sänks.

I Vänsterpartiets investeringsbudget finns en stor satsning på att kommunen ska köpa mark för bostadsbyggande och grönområden. Dessutom föreslår vi att kommunens pengar för nya motorvägsavfarter tas bort och att kommunen inte bygger en ny gymnasieskola.

Satsningarna i budgeten betalas med en skattehöjning på 30 öre.

Sverigedemokraterna i Lund – Då och nu

Av Richard Jomshof och Hans-Olof Andersson

Richard Jomshof är SD:s partisekreterare. Hans-Olof Andersson kandiderar för partiet i Lunds kommun.

RICHARD JOMSHOF:
Richard Jomshof
Richard Jomshof

Det sägs att det nuvarande SD tog sin form på restaurang Rauhrackel i Lund. Stämmer det? Hur gick det till?

Det stämmer att många av dem som i dag ingår i Sverigedemokraternas ledning i dag träffades under studietiden i Lund i slutet av 90-talet. Det var främst jag, Mattias Karlsson, Jimmie Åkesson och Björn Söder.

Nog är det så att vi var på restaurang Rauhrackel några gånger, men inte mer. Vi höll i själva verket till på många olika ställen i Lund under den tiden. Så det stämmer inte riktigt.

Restaurang Rauhrackel
Restaurang Rauhrackel

Vilka var ni då? Var ni studenter? I vilka ämnen? Hur gick diskussionerna? 

Alla var studenter. Jag hade precis blivit klar med min SO-lärarexamen och läste D-nivån i historia. Björn läste till civilingenjör inom kemiteknik. Mattias läste om jag inte minns fel på pol mag-programmet och Jimmie läste en rad olika kurser inom bland annat statsvetenskap, ekonomisk historia och nationalekonomi.

Förutom att umgås privat pratade vi naturligtvis mycket politik. Björn och Jimmie var redan medlemmar i Sverigedemokraterna, medan jag och Mattias blev medlemmar först 1999.

Vi var alla överens om att det behövdes en förändring i svensk politik, inte minst när det gällde frågor kopplade till invandring och EU. Vi bestämde oss för att försöka göra Sverigedemokraterna till vad det är i dag, vilket vi också lyckades med.

Bredvid Rauhrackel ligger det vänsterradikala bokcaféet India Däck. Blev det konflikter mellan er? 

Inte vad jag kan minnas. Det kan säkert finnas något enstaka tillfälle, men jag minns studietiden i Lund som en lugn och väldigt rolig del av mitt liv.

HANS-OLOF ANDERSSON:
Hans-Olof Andersson
Hans-Olof Andersson

Våra fem kärnfrågor inför kommunalvalet i Lund är: 1: Generösare äldre- och omsorgspolitik, 2: Åter till en riktig skola 3: Stopp för massinvandring och mångkultur 4: Bättre infrastruktur i hela kommunen 5: Mänskligare och vackrare stadsmiljöer.

Utformningen av det nya Brunnshögsområdet har på senare år varit en av de hetaste fågorna i vår stad. Jag var kritisk när detaljplanen diskuterades:

“Detaljplanen tar inte tillräcklig hänsyn till behovet av estetiska värden, och måste därför göras om. Illustrationer och texter visar tydligt att man tänker sig en stadsdel som upprepar numera helt uttjatad modernism och funktionalism. Det måste vara möjligt att släppa fram arkitekter och stadsbyggare som vågar bryta mot denna snart hundraåriga norm.”

Varför inte ge Brunnshög ett eget, unikt formspråk? Det behöver inte betyda att man uppfinner en helt ny stil. Nuförtiden lyckas stadsplanerare och arkitekter på många håll i världen genom en lagom dos eklekticism skapa unik och tilltalande formgivning.

Man kan utgå ifrån genius loci, platsens ande, vilket inte alls måste innebära ett helt lokalt synsätt. Man kan tolka det begreppet som en förståelse av den rådande kulturen och förhållandena i samhället. Man kan anknyta till betydligt fler historiska traditioner än funktionalism och modernism. Det går att skapa stadsdelar som är vackra, nyskapande, och spännande.

Därför Liberal

av Pär-Henrik Björverud

Författaren undervisar i juridik vid Socialhögskolan i Lund. Han kandiderar för Liberalerna Osby kommun i kommunvalet samt på icke valbar plats till riksdagsvalet Skåne nordöst för Liberalerna i höstens val. Han promenerar ofta med sin hund Elsa.

Pär-Henrik Björverud
Pär-Henrik Björverud
Elsa
Elsa

Varför blev jag liberal? Denna fråga fick jag av redaktören för denna tidskrift. Ja, varför? Hade jag egentligen något val? Självklart hade jag det. Det är just en av liberalismens grundbultar!

Trots detta brukar jag säga att jag är liberal av födsel och ohejdad vana. Redan vid mitt dop började det. Min farfar Svante, skolstyrelseordförande med mera representerande Folkpartiet, nuvarande Liberalerna, skrev till exempel talet till mig på baksidan av en valsedel till just Folkpartiet. Sedan bara fortsatte det.

Mina föräldrar var också engagerade i politiken och utan att uttryckligen säga vilket parti de röstade på insåg jag vilket på ett väldigt tydligt sätt, det vill säga Folkpartiet. Politiskt var de väldigt engagerade i det som tidigare kallades handikapprörelsen. Jag såg hur de arbetade för att funktionshindrade skulle kunna leva ett så ”normalt” liv som möjligt. Att de funktionshindrade skulle ha rätt till insatser, inte vara beroende av välgörenhet.

Trots denna tydliga påverkan från föräldrar mm var jag en sökare i min ungdom. Jag började till exempel läsa en marxistisk grundkurs, vilket jag snart insåg inte var något för mig. Jag provade också andra partier innan jag åter var i Liberalernas trygga famn!

Mina föräldrars engagemang för funktionshindrade påverkade mig mycket. Detta sociala ansvar för dessa samhällets svaga är kanske den allra viktigaste anledningen till varför jag är liberal. Att behålla och förstärka LSS är enligt mig en av de viktigaste frågorna i valet. Hur vi tar hand om våra svaga är enligt mig ett mått på hur bra ett samhälle är!

En annan anledning till varför jag valde Liberalerna är tron på den egna människans förmåga att göra egna kompetenta val. Detta till skillnad mot t ex socialdemokraterna med flera som vill att staten vet bäst. Så är det inte!

Ytterligare ett skäl är att Liberalerna ser människan, inte bara kategoriserar människorna i olika grupper. Alla är människor med olika kompetenser och förutsättningar, låt oss ta tillvara det!

Sedan har vi naturligtvis skolan. Jag som själv också arbetar inom undervisningssystemet, dock på universitetsnivå, ser hur kvaliteten försämras år från år på de som kommer från gymnasiet. Detta måste vi göra något åt! Skolan är vår framtid! En början är att förstatliga skolan igen och sedan satsa på lärarna! En annan sak är att vi ta hand om de särskilt begåvade eleverna, likaväl de som behöver stöd! Vi ska inte sänka de särskilt begåvade utan tvärtom höja de som behöver stöd!

Summa summarum så valde jag Liberalerna för att jag tror på individens frihet, men att det också ska finnas ett skyddsnät för samhällets svaga. Många skulle nog kalla mig socialliberal!

Miljöpartiet – Mitt val

Av Eva Guillén

Författaren är konstnär, musiker, diplomerad massör och zonterapeut, naturkosmetisk hudterapeut och studerar programmering.

Eva Guillén
Eva Guillén

Tidigare har jag alltid röstat på Vänsterpartiet. Men denna gång blir det Miljöpartiet. Både i kommunalvalet och i riksdagsvalet. Det är särskilt utvecklingen i kommunfullmäktige i min hemkommun Lund som har fått mig att byta parti.

Vänsterpartiet har under mandatperioden tyvärr drivit en politik som det varit omöjligt att få stöd för. I den mån de har fått inflytande har det varit genom att ansluta sig till Miljöpartiets förslag.

Med hjärtat till vänster kan jag drömma om en bred vänsterallians med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ och Piratpartiet. Men idag är det tyvärr omöjligt. Socialdemokraterna har svikit sina socialistiska ideal och driver en SD-politik för att vinna tillbaka väljare från dem. Strategin är minst sagt misslyckad, vilket opinionssiffrorna visar.

Vänsterpartister hävdar ofta att Miljöpartiet saknar en ideologisk grund. Där har de fel. Miljöpartiets stadiga grund är miljön, klimaten, planeten. Kalla det ekologism om du vill.

Det talas idag ofta om klimatångest och planetpessimism. Jag har aldrig lidit av det. Finns det problem, så finns det lösningar! Så måste man tänka. Det finns många exempel på detta.

Häromdagen läste jag i tidningen om en liten pojke i Kenya som startade en organisation för djuren. Han sa ”Man får inte se klimatet som ett förlorat krig. På min blogg www.mineralolja.info tar jag upp fler exempel. Har du hört talas om den nya Zero Waste Movement?

I Indien har man kommit på en metod för att tillverka tallrikar och bestick av ris, vitlök och ingefära. Man kan avsluta måltiden genom att äta upp dem! Varje år dör mängder av sköldpaddor i de nät av platsringar som ölburkar ofta förpackas med. Ett företag har uppfunnit nät i ett material som sköldpaddorna kan äta.

Ett alternativ till våra vanliga mobiltelefoner, som innehåller miljöfarliga komponenter som ofta utvinns under slaveri liknande förhållanden, är https://www.fairphone.com

Slaget om vår miljö, om vår planet, om vår och våra barns och barnbarns framtid är på intet sätt förlorat!

Det vill vi i Lundamoderaterna

Av Mats Helmfrid

Författaren är valledare för Moderaterna i Lund.

Mats Helmfrid
Mats Helmfrid

Tryggheten och tillgängligheten är de viktigaste frågorna i valet 2018 i Lund. Tryggheten avser dels att medborgarna ska känna sig säkra när de vistas ute på gator och torg, samt i sina hem. Dels handlar det om att vi till exempel ska ha en trygg äldreomsorg med hög kvalitet. Tillgängligheten syftar på att Lund rent fysiskt ska vara lättillgängligt och inte som idag med en massa vägarbeten och trafikregleringar som förstör för företag i staden.

Vi vill se till att stadskärnan är attraktiv, öppen och tillgänglig. Det ska gå att köra in till Lund från grannkommunerna, eller de östra kommundelarna med Genarp, Veberöd, Dalby och Södra Sandby, och kunna parkera. Det är viktigt för att kunna behålla handel och butiker i Lunds centrum.

Moderaterna vill också införa en kulturcheck för att korta köerna till musikundervisning för barn- och ungdomar. Med checken ska unga få möjlighet att vända sig till ackrediterade externa musiklärare/skolor för att få undervisning. Detta är bara ett axplock av våra förslag som vi vill förverkliga efter valet.

Brunnshög innebär en fantastisk utveckling för kommunen. Planerna för Brunnshög togs till stor del fram under de två föregående mandatperioder då Alliansen och Moderaterna styrde Lunds kommun. Vi tyckte då och tycker idag att det ska vara en socialt och ekologiskt hållbar stadsdel med trivsamma miljöer. Det är viktigt att det blir en bra blandning av bostäder och verksamheter, t ex företag och affärer, så att stadsdelen blir levande även på kvällar och helger.

Landskrona röstar

Av Sophie Molander

Författaren är aktiv i OIKOS, Landskrona

Det råder valyra i Landskrona. Men är alla med? En verklig demokrati behöver deltagare från alla medborgare. Gamla som nya.  OIKOS Community deltar med ett MUCF-projekt (Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor, tidigare Ungdomsstyrelsen). I en av OIKOS initierad samverkansgrupp med Landskrona kommun och andra organisationer, som vi gett namnet Landskrona Röstar, hoppas vi kunna öka valdeltagandet med 8% i områden i Landskrona där det är vanligt att det inte röstas. Ett 10-tal demokratiambassadörer med relevanta språkkunskaper har med finansiellt stöd från kommunen och utbildning genom ABF fått i uppdrag att tillsammans med olika föreningar öka valdeltagandet och demokratitänket.

Landskrona röstar
Landskrona röstar

Det har visat sig att just detta varit ett behov. Varje lördag mellan 10.00 och 13.00 står vi från OIKOS på torgen tillsammans med demokratiambassadörerna för att sprida budskapet att gå och rösta. Tanken är att alla ska få veta att de som fyllt 18 år och varit folkbokförda i Sverige i minst 3 år får rösta i kommunal- och landstingsval. För att även få rösta i riksdagsvalet måste man dessutom vara svensk medborgare. Vi i OIKOS och även demokratiambassadörerna har märkt att många inte vetat vilka rättigheter de har.

Abdul Salam är en av Demokratiambassadörerna i Landskrona. Detta blir hans första val, som 22-åring. Abdul kommer från Syrien och har klarat gymnasiet i Landskrona med bravur. Svenskan behärskar han mycket väl och han ser fram emot att få rösta i kommunalvalet. Han tycker att han kommit in i det svenska samhället, men han är också medveten om att det finns rasism, även om han personligen inte varit så utsatt.

Demokratiambassadören Abdul Salam
Demokratiambassadören Abdul Salam

Abdul är även med i Samtalscaféet på Stadsbiblioteket där han är mycket aktiv. Samtalen handlar om partiers olika inriktningar, varför vi ska rösta och vad demokratiarbetet handlar om. Han har goda kunskaper, det märks i vårt samtal. Arabiska är Abdul hemspråk. Det känns som att han snart är han lika säker på svenska.

Landskrona Röstar har en valslogan ”Din röst räknas 2018”. Den är ett viktigt budskap som måste ut till alla, så alla får chans att rösta. Landskrona kommun, organisationer och föreningsliv samverkar och kampanjar för ökat valdeltagande och politikerna slåss om rösterna.

OIKOS Community tar med sitt projekt Hugin och Mumin på Röstfiske ett stort ansvar för att hjälpa till och har blivit sambandscentral för demokratiambassadörerna. Hos oss hålls möten, serveras kaffe och tilltugg, här förvaras också flaggor, tröjor, flyers, broschyrer och knappar. OIKOS hjälper med sitt projekt till att ta ut material så att lokalbefolkningen ser oss och vårt budskap då vi är ute på olika evenemang som vi tillsammans anordnar.

Bland annat har vi hittills varit aktiva i Landskrona på Sveriges nationaldag, Landskrona-Karnevalen, Streetfestivalen, Trädgårdsgillet vid Citadellet, samt varje vecka på Stadsbibliotekets Samtalscafé, i Häljarp på Fritidsgården och vi har nu en tid av mycket intensiva aktiviteter framför oss ända fram till valet den 9/9.

Houman Sebghati, f.d. rappare och artist, numera lärare höll den 15/8 en föreläsning och workshop på stadsbiblioteket där han talade om demokrati och om individens plats i samhället. Denna föreläsning vände sig främst till förstagångsväljarna. Alla unga var inbjudna att vara där med OIKOS, Landskrona Röstar och våra Demokratiambassadörer. Houman utgick ifrån sin egen brokiga historia och hans presentation, som handlade mycket om hans väg till engagemang avslutades med en diskussion som involverad alla. Han finns på Spotify, nu med en helt ny låt också.

Valet är den 9 september 2018 och då är det viktigast att alla röstar på det man tror på och att man har fått information som väglett ens val. Efter valet fortsätter OIKOS hela hösten med frågor som rör engagemang och hur man kan aktivera sig. Vi hoppas få med oss flera samverkanspartner till dessa diskussioner. OIKOS läsare välkomnas att delta.

Landskrona röstar
Landskrona röstar

Därför kandiderar jag för F!

Av Joakim Månsson Bengtsson

Författaren kandiderar för Feministiskt Initiativ i valet. Han har en bakgrund som aktivist i Lund i föreningen ”Hjälp tiggare i Lund”. OIKURIREN intervjuade honom i samband med detta i Nummer 2/2016 som finns att läsa på vår webbplats.

Joakim Månsson Bengtsson
Joakim Månsson Bengtsson

När jag lägger ner tid, och min röst, för att ett parti ska få så mycket stöd som bara möjligt gör jag det för att stärka och förvara de mänskliga rättigheterna, för djurens rättigheter och för att hämma den globala uppvärmningen med efterföljande klimatförändringar. Det finns bara ett parti som aldrig kompromissar på dessa tre områden och det är Feministiskt Initiativ.

Jag ser asylrätten som en av de viktigaste frågorna. Ska Lund, eller Sverige för den delen, riva murar eller sätta upp ännu fler hinder för att medmänniskor flyende från förtryck, krig och förföljelse ska få söka och välkomnas till trygghet här?

Jag och F! står för det förstnämnda. Igen, här kan man lita på F!. Det gick det inte att göra på flera partier trots vänsterorientering. F! är garanten för ett öppnare samhälle som försvarar och värnar asylrätten med visionen om öppna gränser.

Lund har uppmärksammats för sitt arbete med mänskliga rättigheter genom mandatperioden och framförallt för vårt rättighetsbaserade arbete för fattigdomsbekämpning riktat mot EU-medborgare i utsatthet som vistas i Lund. Många har fått jobb och lämnat fattigdomen tack vare åretrunt-härbärge och aktivt samarbete mellan ideell sektor och kommun.

I en samtid där nationalism och rasism normaliserats så mycket som nu är det otroligt viktigt att Lund behåller sin progressiva inställning till mänskliga rättigheter. Lund står för hoppet i ett land där de flesta kommuner snarare riktar sin energi mot att förbjuda eller göra det värre för fattiga romer som ber om hjälp. Lund ska fortsätta att stå upp för allas våra universella mänskliga rättigheter.

Om jag skulle bli minister skulle vilja vara Barn- äldre och jämställdhetsminister. Jag tycker man ska syssla med det man kan bäst och eftersom frågan om utsatta EU-medborgare placerats här, är det här jag ska vara.

Att säkerställa och stärka alla barns och äldres rättigheter samt jobba med jämställdhetsfrågor vore fantastiskt och jag hade förutom det sett till så att varje kommun fått tillräckligt stöd för att starta härbärge riktat till EU-medborgare i utsatthet, att barnen får tillgång till förskola och skolgång samt gett förutsättningar för samhällsguidning.

Alla kommuner borde arbeta utefter Lunds metod, eftersom det fungerat, så att vi till slut bekämpat fattigdomen och utsattheten. Sverige ska stå upp för allas våra universella mänskliga rättigheter.