Det vill vi i Lundamoderaterna

Av Mats Helmfrid

Författaren är valledare för Moderaterna i Lund.

Mats Helmfrid
Mats Helmfrid

Tryggheten och tillgängligheten är de viktigaste frågorna i valet 2018 i Lund. Tryggheten avser dels att medborgarna ska känna sig säkra när de vistas ute på gator och torg, samt i sina hem. Dels handlar det om att vi till exempel ska ha en trygg äldreomsorg med hög kvalitet. Tillgängligheten syftar på att Lund rent fysiskt ska vara lättillgängligt och inte som idag med en massa vägarbeten och trafikregleringar som förstör för företag i staden.

Vi vill se till att stadskärnan är attraktiv, öppen och tillgänglig. Det ska gå att köra in till Lund från grannkommunerna, eller de östra kommundelarna med Genarp, Veberöd, Dalby och Södra Sandby, och kunna parkera. Det är viktigt för att kunna behålla handel och butiker i Lunds centrum.

Moderaterna vill också införa en kulturcheck för att korta köerna till musikundervisning för barn- och ungdomar. Med checken ska unga få möjlighet att vända sig till ackrediterade externa musiklärare/skolor för att få undervisning. Detta är bara ett axplock av våra förslag som vi vill förverkliga efter valet.

Brunnshög innebär en fantastisk utveckling för kommunen. Planerna för Brunnshög togs till stor del fram under de två föregående mandatperioder då Alliansen och Moderaterna styrde Lunds kommun. Vi tyckte då och tycker idag att det ska vara en socialt och ekologiskt hållbar stadsdel med trivsamma miljöer. Det är viktigt att det blir en bra blandning av bostäder och verksamheter, t ex företag och affärer, så att stadsdelen blir levande även på kvällar och helger.

Landskrona röstar

Av Sophie Molander

Författaren är aktiv i OIKOS, Landskrona

Det råder valyra i Landskrona. Men är alla med? En verklig demokrati behöver deltagare från alla medborgare. Gamla som nya.  OIKOS Community deltar med ett MUCF-projekt (Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor, tidigare Ungdomsstyrelsen). I en av OIKOS initierad samverkansgrupp med Landskrona kommun och andra organisationer, som vi gett namnet Landskrona Röstar, hoppas vi kunna öka valdeltagandet med 8% i områden i Landskrona där det är vanligt att det inte röstas. Ett 10-tal demokratiambassadörer med relevanta språkkunskaper har med finansiellt stöd från kommunen och utbildning genom ABF fått i uppdrag att tillsammans med olika föreningar öka valdeltagandet och demokratitänket.

Landskrona röstar
Landskrona röstar

Det har visat sig att just detta varit ett behov. Varje lördag mellan 10.00 och 13.00 står vi från OIKOS på torgen tillsammans med demokratiambassadörerna för att sprida budskapet att gå och rösta. Tanken är att alla ska få veta att de som fyllt 18 år och varit folkbokförda i Sverige i minst 3 år får rösta i kommunal- och landstingsval. För att även få rösta i riksdagsvalet måste man dessutom vara svensk medborgare. Vi i OIKOS och även demokratiambassadörerna har märkt att många inte vetat vilka rättigheter de har.

Abdul Salam är en av Demokratiambassadörerna i Landskrona. Detta blir hans första val, som 22-åring. Abdul kommer från Syrien och har klarat gymnasiet i Landskrona med bravur. Svenskan behärskar han mycket väl och han ser fram emot att få rösta i kommunalvalet. Han tycker att han kommit in i det svenska samhället, men han är också medveten om att det finns rasism, även om han personligen inte varit så utsatt.

Demokratiambassadören Abdul Salam
Demokratiambassadören Abdul Salam

Abdul är även med i Samtalscaféet på Stadsbiblioteket där han är mycket aktiv. Samtalen handlar om partiers olika inriktningar, varför vi ska rösta och vad demokratiarbetet handlar om. Han har goda kunskaper, det märks i vårt samtal. Arabiska är Abdul hemspråk. Det känns som att han snart är han lika säker på svenska.

Landskrona Röstar har en valslogan ”Din röst räknas 2018”. Den är ett viktigt budskap som måste ut till alla, så alla får chans att rösta. Landskrona kommun, organisationer och föreningsliv samverkar och kampanjar för ökat valdeltagande och politikerna slåss om rösterna.

OIKOS Community tar med sitt projekt Hugin och Mumin på Röstfiske ett stort ansvar för att hjälpa till och har blivit sambandscentral för demokratiambassadörerna. Hos oss hålls möten, serveras kaffe och tilltugg, här förvaras också flaggor, tröjor, flyers, broschyrer och knappar. OIKOS hjälper med sitt projekt till att ta ut material så att lokalbefolkningen ser oss och vårt budskap då vi är ute på olika evenemang som vi tillsammans anordnar.

Bland annat har vi hittills varit aktiva i Landskrona på Sveriges nationaldag, Landskrona-Karnevalen, Streetfestivalen, Trädgårdsgillet vid Citadellet, samt varje vecka på Stadsbibliotekets Samtalscafé, i Häljarp på Fritidsgården och vi har nu en tid av mycket intensiva aktiviteter framför oss ända fram till valet den 9/9.

Houman Sebghati, f.d. rappare och artist, numera lärare höll den 15/8 en föreläsning och workshop på stadsbiblioteket där han talade om demokrati och om individens plats i samhället. Denna föreläsning vände sig främst till förstagångsväljarna. Alla unga var inbjudna att vara där med OIKOS, Landskrona Röstar och våra Demokratiambassadörer. Houman utgick ifrån sin egen brokiga historia och hans presentation, som handlade mycket om hans väg till engagemang avslutades med en diskussion som involverad alla. Han finns på Spotify, nu med en helt ny låt också.

Valet är den 9 september 2018 och då är det viktigast att alla röstar på det man tror på och att man har fått information som väglett ens val. Efter valet fortsätter OIKOS hela hösten med frågor som rör engagemang och hur man kan aktivera sig. Vi hoppas få med oss flera samverkanspartner till dessa diskussioner. OIKOS läsare välkomnas att delta.

Landskrona röstar
Landskrona röstar

Därför kandiderar jag för F!

Av Joakim Månsson Bengtsson

Författaren kandiderar för Feministiskt Initiativ i valet. Han har en bakgrund som aktivist i Lund i föreningen ”Hjälp tiggare i Lund”. OIKURIREN intervjuade honom i samband med detta i Nummer 2/2016 som finns att läsa på vår webbplats.

Joakim Månsson Bengtsson
Joakim Månsson Bengtsson

När jag lägger ner tid, och min röst, för att ett parti ska få så mycket stöd som bara möjligt gör jag det för att stärka och förvara de mänskliga rättigheterna, för djurens rättigheter och för att hämma den globala uppvärmningen med efterföljande klimatförändringar. Det finns bara ett parti som aldrig kompromissar på dessa tre områden och det är Feministiskt Initiativ.

Jag ser asylrätten som en av de viktigaste frågorna. Ska Lund, eller Sverige för den delen, riva murar eller sätta upp ännu fler hinder för att medmänniskor flyende från förtryck, krig och förföljelse ska få söka och välkomnas till trygghet här?

Jag och F! står för det förstnämnda. Igen, här kan man lita på F!. Det gick det inte att göra på flera partier trots vänsterorientering. F! är garanten för ett öppnare samhälle som försvarar och värnar asylrätten med visionen om öppna gränser.

Lund har uppmärksammats för sitt arbete med mänskliga rättigheter genom mandatperioden och framförallt för vårt rättighetsbaserade arbete för fattigdomsbekämpning riktat mot EU-medborgare i utsatthet som vistas i Lund. Många har fått jobb och lämnat fattigdomen tack vare åretrunt-härbärge och aktivt samarbete mellan ideell sektor och kommun.

I en samtid där nationalism och rasism normaliserats så mycket som nu är det otroligt viktigt att Lund behåller sin progressiva inställning till mänskliga rättigheter. Lund står för hoppet i ett land där de flesta kommuner snarare riktar sin energi mot att förbjuda eller göra det värre för fattiga romer som ber om hjälp. Lund ska fortsätta att stå upp för allas våra universella mänskliga rättigheter.

Om jag skulle bli minister skulle vilja vara Barn- äldre och jämställdhetsminister. Jag tycker man ska syssla med det man kan bäst och eftersom frågan om utsatta EU-medborgare placerats här, är det här jag ska vara.

Att säkerställa och stärka alla barns och äldres rättigheter samt jobba med jämställdhetsfrågor vore fantastiskt och jag hade förutom det sett till så att varje kommun fått tillräckligt stöd för att starta härbärge riktat till EU-medborgare i utsatthet, att barnen får tillgång till förskola och skolgång samt gett förutsättningar för samhällsguidning.

Alla kommuner borde arbeta utefter Lunds metod, eftersom det fungerat, så att vi till slut bekämpat fattigdomen och utsattheten. Sverige ska stå upp för allas våra universella mänskliga rättigheter.

En kopp kaffe med gamle Kalle Marx

av Erik Hörnfeldt

Författaren är en legendarisk journalist. Det sägs att han har skrivit tidernas kortaste skivrecension i Expressen. Det var en platta med Yes. Eriks recension blev ”No!”

Jag hade tänkt börja den här texten med att berätta att jag sitter och skriver den på ett café vid Grand Sablon i Bryssel där Karl Marx en gång satt och skrev Det Kommunistiska Manifestet, men det skulle vara en lögn för jag kommer dit först om ett par veckor och i det här överhettade politiska klimatet vi har just nu skulle bara ett stort antal av er omedelbart kasta er över denna faktoid och göra precis så som man gör i den samtida debatten, fullständigt strunta i vad som sägs och bara fokusera på vem som säger det samt spekulera i personens motiv till att skriva det.

Grand Sablon. Foto: Luu - Own work, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6854182
Grand Sablon. Foto: Luu – Own work, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6854182

Så jag ska ta tjuren vid hornen och börja med att tala om var jag står. Jag är en gammal man och gick i pension för två år sedan. I ett antal val innan röstade jag på Miljöpartiet, inte för att jag tycker dom är ett bra parti utan för att jag tycker frågan är viktig. Senast röstade jag på F! av ungefär samma skäl. I år vet jag inte. Jag har inte riktigt bestämt mig än, men lutar lite åt Centern. Det är kanske dags. Just sayin!

För några val sedan var vi ett gäng vänner som satt runt ett bord, drack öl och pratade politik, de flesta folk från tech, IT och finans som jag och frågan dök upp vilket parti som tyckte mest som vi och efter en stunds diskussion enades vi om att det var Centern. Men var det någon av oss som planerade att rösta på dem då? Nä, det var det ju inte.

Statsvetare säger alltid att vi som röstar gör våra val i mycket större utsträckning baserat på vad vi tror att vi kommer att få än baserat på vad partierna åstadkommit tidigare. Det vill säga, just nu sitter en massa vanliga väljare och funderar på vad som behöver göras de kommande fyra åren och vem som har bäst förutsättningar att göra något bra av det. Samtidigt bråkar partierna om vem som röstade mot vilken reform för 100 år sedan eller var påverkad av konstiga rasbiologiska tankegångar på 30-talet. Jag tror i all blygsamhet att det inte är så man vinner val. Just sayin!

Jag är inte Sverigedemokrat. Jag hatar att klimatet är sånt att jag faktiskt måste säga det, men så är det. Det jag tänkte säga är dock att Sverigedemokraterna är det enda partiet som klart och tydligt målar en bild av vilket framtida Sverige de vill ha. De vill tillbaka till någon sorts Skansenliknande folkhem som aldrig existerat där solen sken om sommaren och det inte fanns några invandrare, något genus, några feminister, något EU eller någon globalisering och mormors bullar var världens godaste. Det är som sagt inte mitt val, men det är i alla fall en tydlig bild och partiet har fördubblat sitt stöd sju val på raken och ser just nu ut att kunna bli landets största parti. Bilden av dem är järnrörssvingade dumhuvuden, men det kan vara så att någon eller några personer i det partiet är de skickligaste politiska strategerna vi har i landet just nu.

Erik lever livet i Bryssel. Foto: privat
Erik lever livet i Bryssel. Foto: privat

Och en sak till. Kommer ni ihåg när MP målade sin Sverigebild och talade om ett grönt hållbart Sverige? Det är bara typ 8 – 10 år sedan och då låg de på 12 – 14 % i opinionsmätningarna i stället för att hänga på gärdesgården som just nu. Just sayin!

Vänstern då? Vänsterns totala misslyckande är att den inte ens klarar av att formulera ett alternativ till kapitalismen mitt under en av kapitalismens värsta kriser någonsin. Bli inte arga på mig för det var Zizek som sa det. 2006. Och han är kommunist. Dessutom har han rätt här.

Vi lever i intressanta tider. Hela det politiska landskapet som vi vant oss vid håller på att förändras. Efter senaste världskriget ville väljarna i Västeuropa ha tillväxt, fördelningspolitik och fungerande välfärdssystem. I så gott som alla länder blev socialdemokratiska partier den dominerande kraften i det politiska livet. I södra Europa blev de det när länderna demokratiserades. Nu vill väljarna i de här länderna ha något annat. De går från socialism till nationalism, populism och de vill inte dela sin välfärd med nyanlända och vänder ryggen mot vad som upplevs som en politisk elit.

I Tyskland har sossarna tappat en procentenhet om året de senaste 20 åren. I UK visade Theresa May att det går att tappa 20 procentenheter på några dagar i slutet av en valrörelse. I Frankrike vann ett parti som inte existerat ett år tidigare en egen majoritet och socialisterna fick 6 % i presidentvalet. I Italien och Nederländerna har tidigare statsbärande socialistpartier reducerats till skuggor. Det svänger snabbt i hockey och politiken idag men det som verkligen håller svenska SAPs ledning vaken om nätterna är Göteborg där partiet fick 12 % i en SCB-mätning i maj. Vi ser en epok dö framför våra ögon. Och man ska kanske se samtiden som ett stimulans- och sysselsättningspaket för statsvetare och kommentatorer.

Vinmakaren. Foto: privat
Vinmakaren. Foto: privat

Vad betyder det? Vart är vi på väg? Jag tror vi håller på att bli Israel.

Vi har åtta partier i riksdagen. Knesset med 120 platser har 16. De är visserligen grupperade i olika valsamarbeten, men ett av dem, Förenade listan, innehåller fyra muslimska partier, två sekulära, ett islamistiskt plus gamla Moskvatrogna arabiska kommunistpartiet. De är tredje största blocket med sina 13 platser. Zionistiska Unionen som är sossar, vänstern och gröna är näst störst med 24 och Likud som regerar har 30. Sedan finns ett antal olika ultra-ortodoxa partier, ett ryskt parti och minst två partier som företräder medelklassen och villaägare.

Hur fungerar det? Jo, det blir väldigt livliga debatter i Knesset, då och då avbrutna av knytnävsslagsmål. Partierna kommer och går och politikerna byter lojaliteter lika ofta som dom byter underkläder. Sedan självständigheten är det drygt ett 90-tal partier som kommit in och åkt ut, bland dem De Vuxna miljöpartisterna, Svarta Pantrarna och Rättvisa för de Äldre. Jag är väldigt förtjust i namnet De Vuxna Miljöpartisterna.

Ena dagen vinner fredsrörelsen ett nyval och bildar regering bara för att omedelbart invadera ett grannland. Nästa dag hoppar den konservativa premiärministern Ariel Sharon av från de konservativa och bildar ett helt nytt parti ihop med en socialdemokratisk företrädare Shimon Peres. Vilket är som om Carl Bildt skulle hoppa av moderaterna och starta ett nytt parti med Göran Persson. Ni fattar. Israel. De tar röd-blå-gul-grön röra till helt nya nivåer. Vi kan mycket väl ha det så här om några år. Intressantare politik. Och ”Hoppas du får uppleva intressanta tider” är en gammal kinesisk förbannelse. Just Sayin!

Några andra observationer: Vår nuvarande regering verkar bara ha ett enda recept på hur man löser problem och det är att kasta mer pengar på problemet. Jag är inte säker på att det är rätt. Titta på polisen. Om färre än 2000 av 20 000 poliser arbetar i yttre tjänst och polisen har fler kommunikatörer än radiobilar då är det troligen så att det är något allvarligt fel med hur polisen arbetar och då borde vi kanske prata om det i stället för att tävla i vem som vill ge den dysfunktionella verksamheten mest pengar. Om något är trasigt är det bäst att börja med att laga det. Och det enda parti som ens antytt sådana diskussioner är då Centern. Lite som Macron. Jag tror det behövs och jag hoppades på Initiativet men Initiativet är spårlöst försvunnet från valrörelsen.

Och om ni undrar vad som var så bra med Initiativet så hade de sitt avstamp i Stiftelsen Ekskäret och TEAL-metodik. Tanken var att börja med ett problem och sedan ta fram de bästa sätten att lösa det utan att trilla ner i invanda politiska hjulspår eller de meningslösa symbolfrågor som högern men i synnerhet vänstern älskar. Många möten hölls på gräsrotsnivå, men de verkar inte ha gett något. Vilket är synd. Ett opolitiskt politiskt parti. Visst lockar tanken.

Hur mår Sverige? Det finns de som säger att landet befinner sig mitt i en dånande högkonjunktur och så finns det de som säger att vi är på väg mot en systemkollaps. Det kan vara så att båda har rätt. För det är verkligen en dånande högkonjunktur. Senast jag var uppe på Fjällgatan och tog en glass räknade jag till 78 byggkranar. Från Sacré Coeur syntes inte en enda. Men samtidigt har vi trots världens högsta skattetryck inte råd till några reformer. Sug på den en stund och försök att inte bli väldigt, väldigt oroliga. Och det är så att Storstockholm är enda regionen i Sverige som betalar mer i skatt än den plockar ut ur välfärdssystemen. Sug på den också.

Snäll pappa. Foto: privat
Snäll pappa. Foto: privat

Jag gillar regional fördelningspolitik och jag tycker att glesbygden måste få leva, men pengarna från Stockholm går inte i första hand till glesbygden. Det kostar relativt lite att hålla Norrland vid liv för övrigt. De stora bidragstagarna är Göteborg och Örebro. Malmö går back med 25 % varje år. Ett trettiotal av landets kommuner skulle varit satta i konkurs om de varit företag. Kanske 150 kommuner hade varit tvungna att upprätta kontrollbalansräkningar. Och det är här jag oroar mig för att något ska gå sönder på riktigt.

En sista iakttagelse: äktenskapet mellan demokrati och kapitalism är över. Det har länge hävdats att demokrati är en förutsättning för tillväxt och välfärd, men nu har kapitalismen hittat en ändå bättre partner i asiatiska autokratier. Jag har jobbat drygt tio år åt kinesiska ägare och jag har massor av vänner som bor och arbetar i Shanghai, Hong Kong, Sydkorea, Singapore, Vietnam, Thailand, alltså svenskar som hamnat där av olika karriärskäl och de är som folk är mest det vill säga de klagar och gnäller precis som vi här hemma. Men jag hör aldrig någon av dem klaga på något som har med bristen på demokrati och frihet att göra. Just sayin!

Så hur gör vi nu?

Själv hade jag tänkt samla några vänner på det där caféet i Bryssel där Marx brukade sitta. Sofia som flyttat från Underhuset till Schweiz och ska bli mamma i höst, Andreas som just flyttat med fru och barn från Singapore till Mumbai, Per som är digital nomad och har en laptop men ingen fast bostad om han kan klämma in en mellanlandning på väg från Beirut till Bogota, kanske Annika som bor i San Francisco, Eddie som är aktieanalytiker och just hemflyttad från Taipeh och varför inte Anders som har ett doktorat i posthumana studier i Oxford och så ska jag ta in trappistöl, blodkorv, ostron och grisfötter till hela gänget och så ska vi prata ihop oss om hur vi ska göra och komma fram till att Centern nog är det parti som tycker mest som vi.

Och sedan går vi och röstar på helt andra partier. Som vanligt. Jag menar, hur farligt kan det vara? Hittills har det ju gått relativt bra.

Just sayin!

P.S. Jag har medvetet undvikit miljö och migration i den här texten och håller mig till Mellanöstern eftersom det inte känns lika infekterat.

Bör vi avskaffa landstingen?

av Fredrik Danelius

Författaren är redaktör för OIKURIREN. Han har nyligen varit inlagd på sjukhus.

Vi röstar inte bara inte fram våra företrädare i riksdagen och i kommunerna utan också i landstingen.

Landstingen bör avskaffas, ryter Bosse Moquist från Borensberg i Östergötland. Han är den av dessas främsta kritiker. Han driver den landstingskritiska Facebookgruppen Svenska Bananrepubliker:

 Jag är kroniskt sjuk och kritisk för att Landstingen har olika regler för hjälpmedel. En arbetsstol som jag fick bråka på tre nivåer av byråkrater för att få hade jag fått omgående om jag bott i Dalarna.

Bosse i full fart. Foto: Eva Moquist
Bosse i full fart. Foto: Eva Moquist

Landstingen bör avskaffas. De är en kvarleva från 1634, omorganiserade 1862. Vi har ett helt annat samhälle idag. Kommunerna och staten är bra alternativ för datahantering och administration.

Sjukvården behöver mer resurser. Detta löser man genom att ta bort samtliga landstingspolitiker. Sverige har för många politiker. EU-politiker, riksdagspolitiker, kommunpolitiker och landstingspolitiker.

Charles Celander, gammal sjöman, numera stamgäst i vården vid Lunds universitetssjukhus efter hjärtproblem sedan flera år, är också skeptisk till den nuvarande organisationen:

Den gamle sjöbjörnen Charles. Foto: Fredrik Danelius
Den gamle sjöbjörnen Charles. Foto: Fredrik Danelius

Jag har bara gott att säga om läkarna och sköterskorna. Men det känns som att politikerna och byråkraterna inom landstinget har mycket dålig förankring i den dagliga verksamheten.

Marie, sköterska vid Lunds universitetssjukhus, ser däremot ingen anledning att radikalt förändra dagens system:

Det är klart att det alltid finns saker som kan förbättras. Men jag tycker att nuvarande system fungerar i stort sett bra. Resursbristen är ett mycket större problem än organisationen.

Marie. Foto: Fredrik Danelius
Marie. Foto: Fredrik Danelius

Lars-Erik Starkman är ortoped vid Göteborgs universitetssjukhus:

Det har ju mest varit nerdragningar o besparingar de senaste 20 åren och det är klart att det märks. Folk är stressade. Jag tror man ska ha en enda huvudman. Denna bör vara staten. Annars bör vi undvika omorganisationer och minska byråkratin.

Lars-Erik är även fågelskådare. Foto: privat
Lars-Erik är även fågelskådare. Foto: privat

Varför har vi överhuvudtaget landsting? Joakim Nergelius doktorerade vid Lunds universitet i konstitutionell rätt 1996 med avhandlingen Konstitutionellt rättighetsskydd – Svensk rätt i ett komparativt perspektiv. Sedan 2003 är han professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet. Han förklarar:

Jag lite osäker på den äldre historien och landstingens bakgrund samt ursprung. Kommunernas självstyre går ju tillbaka till 1862, men landstingen är yngre. Intressantare är dock försöken på senare år att ersätta landsting med regioner. Sedan 2010 nämns till exempel inte landstingen i RF (regeringsformen). I Skåne har som bekant två län eller landsting slagits samman till en region. Denna utveckling har nu tillfälligt avstannat, men kan återkomma.

Joakim på stan. Foto: Örebro Universitet
Joakim på stan. Foto: Örebro Universitet

Jag jobbade ju på EU:s regionkommitté 2002-03 och slogs då av hur svaga svenska län och landsting var jämfört med starka regioner i till exempel Tyskland och Spanien. De nordiska länderna liknar dock varandra. Delvis beror detta på den starka kommunala självstyrelsen, som minskar behovet av starka regioner. Mycket offentlig service sköts av kommunerna, men för sjukvården har landstingen ansetts vara en lämplig mellannivå mellan stat och kommun.

Kristdemokraterna inför valet

Av Ebba Busch Thor och Michael Thorsson

Ebba Busch Thor är KD:s partiledare. Michael Thorsson är valarbetare för partiet.

EBBA BUSCH THOR:

Det som var absolut, absolut avgörande för att jag engagerade mig i politiken var att jag stod väldigt nära min mormor Gunhild. Hon hade ett otroligt dåligt första möte med hemtjänsten när hon var i behov av hjälp. De visade henne inte respekt. Ingen värdighet. Det blev avgörande för att jag tänkte att jag ska engagera mig politisk och att jag ska göra någonting åt äldreomsorgen.

Våra viktigaste valfrågor är tryggheten och äldreomsorgen. Tryggheten måste prioriteras. Tryggheten att få ett värdigt äldreboende när man behöver det – vi vill införa en äldreboendegaranti. Tryggheten i skolan – vi vill se en elevhälsogaranti. Tryggheten att röra sig säkert på gator och torg – det behövs fler poliser, mer kameraövervakning och mer belysning. Röj sly vid gångstråken.

Ebba visar styrka. Foto: Kristdemokraterna
Ebba visar styrka. Foto: Kristdemokraterna

Att säkerställa värdigt åldrande är en av kommunens kärnverksamheter. Äldreomsorg måste därför vara en hög prioritering för alla kommunpolitiker. KD vill införa en äldreboendegaranti för alla över 85 år. Antalet personal per hemtjänsttagare ska minska så att man får en relation till den som kommer till ens hem. Ofrivillig ensamhet bland äldre ska bekämpas.

När jag inte ägnar mig åt politiken eller familjen sjunger jag gärna. För mig är musik en känsloventil. Jag använder musik både för att uttrycka glädje, sorg, ilska och för att stressa ned. Särskilt när jag inte själv kan sätta ord på händelser eller känslor.

 

MICHAEL THORSSON:

Något som tilltalar mig med KD är att de har kandidater som är tydliga i sin retorik och politiska framtoning. Jag är annars rätt allmänborgerlig egentligen.

Jag är ansvarig för affischeringen nu inför valet här i Linköping, snickrar affischhållare, klistrar affischer, mobiliserar och samordnar folk som hjälper till.

Vilka frågor brinner jag särskilt för?

En valarbetares vardag. Foto: privat
En valarbetares vardag. Foto: privat

Jag vet inte om jag brinner för något precis. Det skulle väl vara rättsväsende och försvar och säkerhetspolitik i övrigt. Hur man tänker använda sig av privata säkerhetsföretag tycker jag också är en viktig fråga.

Detta vill Centerpartiet i Lund

Av Mattias Horrdin

Författaren kandiderar för Centerpartiet i Lunds kommun.

Mattias Horrdin
Mattias Horrdin

Vi är ett parti med fokus på lösningar istället för begränsningar. Där andra vill hindra folk från att komma hit vill vi att de som kommer bidrar till vårt gemensamma välstånd. Där andra vill stoppa utvecklingen för att skydda miljön vill vi använda utvecklingen för att hitta de nya lösningar som kan ge både miljöskydd och tillväxt.

Tyvärr valde man att bygga Brunnshögsområdet i Lund på högvärdig åkermark, men det fanns bara detta alternativ om man ville få hit en nationell och en internationell forskningsanläggning. Det är viktigt att området byggs på ett yteffektivt sätt och inte brer ut sig mer.

Den pågående spårvägsbyggnationen av är av en sträcka som direkt är kopplad till MAX IV, ESS och Brunnshög. Vi ställer oss bakom den eftersom staten bekostar halva byggandet. Vi vill inte se fler etapper, eftersom dessa kommer att behöva bekostas av kommunen.

Nationella nyheter

På måndag släpps vårbudgeten – vad vill regeringen med ideella sektorn?

Den 16 april lanserar regeringen sin vårbudget. Redan nu har det släpps olika satsningar för civilsamhället, bland annat nya pengar till kvinnojourerna. Läs mer.

Vårbudgeten – vad satsar regeringen på?

Den 16 april lanserar regeringen sin vårbudget. Redan nu har det släpps olika civilsamhällessatsningar, bland annat nya pengar till kvinnojourerna.

Här sammanfattar de satsningar som redan nu har släpps och som berör civilsamhället. Forum återkommer med en budgetanalys när den har släpps i sin helhet.

Regeringens satsningar
  • 50 miljoner till kvinnojourerna
  • 100 miljoner till förebyggande och kompetenshöjande arbete med koppling till #metoo – där 50 miljoner är vikt för skolan. Läs mer här.
  • 200 miljoner i tillfälligt kommunstöd till de kommuner där det bor kvar ensamkommande unga. Läs mer här.
  • 10 miljoner till fritidsverksamhet för unga. Läs mer här.
  • 141 miljoner för snabbare vägar till arbetsmarknaden för utrikes födda kvinnor. Läs mer här.

 

Alliansens satsningar
  • Alliansen vill lägga ned Arbetsförmedlingen. Läs mer här.
  • Alliansen vill satsa på en ny tvåårig yrkesutbildning på gymnasienivå. Läs mer här.