av Pär-Henrik Björverud
Författaren undervisar i juridik vid Socialhögskolan i Lund. Han kandiderar för Liberalerna Osby kommun i kommunvalet samt på icke valbar plats till riksdagsvalet Skåne nordöst för Liberalerna i höstens val. Han promenerar ofta med sin hund Elsa.
Varför blev jag liberal? Denna fråga fick jag av redaktören för denna tidskrift. Ja, varför? Hade jag egentligen något val? Självklart hade jag det. Det är just en av liberalismens grundbultar!
Trots detta brukar jag säga att jag är liberal av födsel och ohejdad vana. Redan vid mitt dop började det. Min farfar Svante, skolstyrelseordförande med mera representerande Folkpartiet, nuvarande Liberalerna, skrev till exempel talet till mig på baksidan av en valsedel till just Folkpartiet. Sedan bara fortsatte det.
Mina föräldrar var också engagerade i politiken och utan att uttryckligen säga vilket parti de röstade på insåg jag vilket på ett väldigt tydligt sätt, det vill säga Folkpartiet. Politiskt var de väldigt engagerade i det som tidigare kallades handikapprörelsen. Jag såg hur de arbetade för att funktionshindrade skulle kunna leva ett så ”normalt” liv som möjligt. Att de funktionshindrade skulle ha rätt till insatser, inte vara beroende av välgörenhet.
Trots denna tydliga påverkan från föräldrar mm var jag en sökare i min ungdom. Jag började till exempel läsa en marxistisk grundkurs, vilket jag snart insåg inte var något för mig. Jag provade också andra partier innan jag åter var i Liberalernas trygga famn!
Mina föräldrars engagemang för funktionshindrade påverkade mig mycket. Detta sociala ansvar för dessa samhällets svaga är kanske den allra viktigaste anledningen till varför jag är liberal. Att behålla och förstärka LSS är enligt mig en av de viktigaste frågorna i valet. Hur vi tar hand om våra svaga är enligt mig ett mått på hur bra ett samhälle är!
En annan anledning till varför jag valde Liberalerna är tron på den egna människans förmåga att göra egna kompetenta val. Detta till skillnad mot t ex socialdemokraterna med flera som vill att staten vet bäst. Så är det inte!
Ytterligare ett skäl är att Liberalerna ser människan, inte bara kategoriserar människorna i olika grupper. Alla är människor med olika kompetenser och förutsättningar, låt oss ta tillvara det!
Sedan har vi naturligtvis skolan. Jag som själv också arbetar inom undervisningssystemet, dock på universitetsnivå, ser hur kvaliteten försämras år från år på de som kommer från gymnasiet. Detta måste vi göra något åt! Skolan är vår framtid! En början är att förstatliga skolan igen och sedan satsa på lärarna! En annan sak är att vi ta hand om de särskilt begåvade eleverna, likaväl de som behöver stöd! Vi ska inte sänka de särskilt begåvade utan tvärtom höja de som behöver stöd!
Summa summarum så valde jag Liberalerna för att jag tror på individens frihet, men att det också ska finnas ett skyddsnät för samhällets svaga. Många skulle nog kalla mig socialliberal!
