César pratar om OIKOS Community
Genom historien har romerna i Europa diskriminerats. Fortfarande under 2000-talet exkluderas de, trots alla lagar, åtgärder och planer som ska se till att alla människors rättigheter respekteras.
Nationella regeringar och lokala myndigheter fortsätter att diskriminera och separera romerna från den övriga befolkningen.
Ofta lever de i djup fattigdom. De får sämre bostäder, utbildning och hälso- och sjukvård än den övriga befolkningen. De har inte tillgång till grundläggande samhällsservice såsom rent vatten och sanitet. De tvångsvräks från sina hem. De utsätts för rasistiskt motiverade brott. Myndigheterna vare sig erkänner att det förekommer, eller skyddar romerna från sådant våld.
Hatet och våldet ökar
I Slovakien, Serbien, Bulgarien, Rumänien och Tjeckien rapporteras om ökat hat och våld riktat mot romer. I många länder underblåser politiker rasismen. I förra veckan dömdes tre män för mordet på sex romer i Ungern, varav en femårig pojke som sköts i huvudet. Gruppen införde ett slags skräckvälde mot landets romska befolkning under 2008 och 2009. Många flydde landet. I Sverige har romer levt sedan 1500-talet. De är sedan 1999 en av vårt lands erkända minoriteter.
Lika lång som romernas historia är i Sverige, lika lång är berättelsen om förföljelse och intolerans. Romer har jagats, tvångssteriliserats och förbjudits att rösta. De har förvägrats skolgång och det har förekommit att romska kvinnor tvingats göra abort. Senast i vintras föreslog justitieminister Beatrice Ask ett förbud mot tiggeri, riktat mot romska flyktingar från förtryckets Östeuropa. Stereotypa föreställningar om romer som ohygienska, obildade och rotlösa, leder till ytterligare exkludering.
Gemensam historia
Kanske är den viktigaste insikten i dag att rasism riktad mot romer inte är begränsat till länder långt borta, till polisen, eller till Skåne. Den är en del av vår gemensamma historia. Att möta den är vårt gemensamma ansvar.
”Den strukturella diskrimineringen av romerna har sin grund i en historiskt grundad och socialt accepterad antiziganism som vare sig det offentliga Sverige eller andra delar av samhället någonsin gjort upp med”, skrev Delegationen för romska frågor i ett betänkande 2010.
