Etikettarkiv: OIKURIREN #2 2016

Välkommen!

Välkommen till vårt tredje nummer!

1975 kom jag till Sverige från Uruguay. Landet var då liksom stora delar av Sydamerika lidande under militärdiktaturer. Jag var en så kallad kvotflykting. FN fördelade oss. Jag kunde lika gärna hamnat i Australien eller i Kanada.

Jag tillhör dem som har anpassat sig bra i Europa, men jag känner också väl till de svårigheter som flyktingar ofta får genomgå, både då och nu. Splittrade familjer, oro för det som de som blir kvar i de länder som lider under diktatoriska regimer får genomgå.

Julio Saavedra Duarte. Foto: Patrik Svensson

Julio Saavedra Duarte. Foto: Patrik Svensson

I varje nummer av OIKURIREN tar vi upp ett tema som berör oss och som anknyter till vår verksamhet. Vi har tidigare fokuserat på ekologisk odling och ung konst. I detta nummer skriver vi om migration.

Landskrona är basen för OIKOS romska sektion. Där har vi bland annat bedrivit ett projekt för romsk hälsa. Våra samarbetspartners Crossroads och Hjälp Tiggare i Lund bedriver en föredömlig verksamhet, bland annat ett härbärge i Lund.

Privata initiativ kan också bidra med mycket. Nita har öppnat sin dörr! Byggandet av kontakter och vänskaper mellan nyanlända och oss som bott här sedan länge är också viktigt.

Japan och Sverige är rika länder. Men varför tar Japan emot så få flyktingar jämfört med Sverige? Kiko analyserar.

Vi får inte heller glömma att invandrarlandet Sverige och hela Europa länge var utvandrarländer. Läs om Josephs och Carl-Gustavs mödosamma resor från gamla tider, berättade av deras barnbarn!

Jag önskar dig trevlig läsning!

OIKOS Community är intresserade av kontakt och samarbete med föreningar som delar vår vision om att:

Stärka det civila samhället
Främja kulturell mångfald samt att stödja intresset för naturen och urbana miljöfrågor
Bidra till framväxten av nätverk, interkulturella projekt och icke-formellt lärande

Julio Saavedra Duarte
verksamhetschef


OIKURIREN ges ut av OIKOS Community
Lund – Landskrona – Malmö – Utland
Redaktör: Fredrik Danelius
Grafisk form: Petter Ellgård och Annyca Hagberg
Verksamhetschef och ansvarig utgivare: Julio Saavedra Duarte
Föreningsordförande och informationsansvarig: Kenneth Rasmusson
Kansliansvarig: Gabriella Jókai Kurucz
Pedagog: Eva Eriksson
IT-ansvarig: Petter Ellgård 

Postadress:
OIKOS Community
Box 205
221 00 Lund

Besöksadress:
Lilla Kloster
Trollebergsvägen 2 (vid Västra Stationstorget)

Tel: 046-211 87 18

www.oikoscommunity.org

info@oikoscommunity.org

 

Trädgårdsgillet i Landskrona

Landskronas årliga trädgårdsgille ägde rum den 5-6 augusti vid Citadellet i Landskrona.

En tradition har blivit tävlingen “Den flottaste flotten”. Precis som i fjol deltog OIKOS. Och det går framåt. Förra året blev vi femma. I år blev vi tvåa.

OIKOS flotte. Foto: Julio Saavedra Duarte

OIKOS flotte. Foto: Julio Saavedra Duarte

Konstnärlig ledare var Hebe Larrañaga, assisterad av Juan Velozo.

TeKulturen säljer OIKOS honung!

Välkommen till Lunds enda tehus med servering!

Vi har över 130 olika tesorter att välja mellan.

I butiken hittar du tesorter från ekologiska odlingar, klassiska teer och egna spännande blandningar. Komplettera dina teer med tillbehör som tar vara på teets aromer. Stort utbud av EKO-teer.

På TeKulturen erbjuder vi: Te i lösvikt, tekoppar, tekannor, marmelader och närproducerad honung.

Interiör från TeKulturen i Lund

Interiör från TeKulturen i Lund

Här kan du dricka afternoon tea med hembakade scones och bakverk.

Vill du lära dig mer om te? Teprovningar kan bokas till valfri kväll. För mer information kontakta Annica på TeKulturen.


Öppettider: Tis-Fre , 14-18. Lör, 12-17

Adress:
Slöjdgatan 13
227 36 Lund

Tel: 0733-64 77 55

info@tekulturen.se

Romska Sektionen

På OIKOS kontor i Lund träffar vi Oto Horwath, sedan i våras en av de drivande inom OIKOS romska sektion i Landskrona. Oto kom till Sverige 2010 med sin familj som 17-åring. Han berättar om både glädjeämnen och svårigheter för honom, hans familj och hans romska vänner i det nya hemlandet.

En erfarenhet som han delar med många andra nyanlända är kulturkrockar och generationsklyftor. Den yngre generationen har, menar han, i regel lättare att finna sig till rätta här är den äldre. Inte minst gäller detta flickornas roll. Bland de äldre är synen på könsrollerna ofta konservativ.

Romska Sektionen i Landskrona. Foto: Julio Saavedra Duarte

Romska Sektionen i Landskrona. Foto: Julio Saavedra Duarte

Flickorna förväntas i många familjer vara hemma, städa och laga mat till den dag de skall gifta sig. Förståelsen för att många av dem vill utbilda sig, umgås med andra ungdomar och leva på ett mer ”svenskt” vis är låg. Samtidigt ser Oto också bra saker med den familjesammanhållning som finns inom de romska kretsarna och inte alltid i samma grad utanför dem.

Romska Sektionen drog i gång 2014. Initiativet växte fram i samarbete med folkhögskolor som Albins folkhögskola i Landskrona och Kvarnby folkhögskola i Malmö. Där erbjöds kurser som var skräddarsydda för nyanlända romers – och andra nyanländas – behov, bland annat så kallade Studiemotiverande folkhögskolekurser (SMF).

Oto och Eva

Oto och Eva

Romska Sektionen ser det som en av sina huvuduppgifter att stödja och uppmuntra romska barns och ungdomars skolgång. Härigenom kan den kulturella isolering, som annars kan hota, motverkas. OIKOS bidrar till att skapa nätverk i egna lokaler, på skolor och mellan ungdomarna och framtida möjliga arbetsgivare.

Ett särskilt projekt som OIKOS har drivit med stöd från Myndigheten för ungdoms- och samhällsfrågor (MUFC) är Romano Sastimo, som betyder Romsk hälsa. Bakgrunden är att romer har diskriminerats på många sätt under hundratals år. Det gäller t.ex. boende, utbildning, och arbete och det pågår än idag. Detta har lett till att romers livslängd idag är cirka 10 år kortare än den svenska genomsnittsbefolkningens.

Brödbak i Landskrona. Foto: Julio Saavedra Duarte

Brödbak i Landskrona. Foto: Julio Saavedra Duarte

Utbredd oro för att inte kunna betala hyran, att inte kunna genomföra grundutbildningen, att aldrig få ett jobb, att släktingar dör i förtid gör att man utvecklar egna överlevnadsstrategier. Det handlar om att lugna nerverna. Rökning och medicinmissbruk är vanligt.

Barnen, som man älskar över allt, skall hållas glada, ofta med godis. Kvinnorna söker sin roll på hemmaplan och går in för daglig storstädning. Många män har kapitulerat. Ett gott tecken ses dock hos barn och ungdomar. De tror på en annan framtid.

Inom projektet bildades en matgrupp där man provlagade romsk och även svensk mat med målet att göra recepten mer hälsosamma. En barngrupp fokuserade på fysisk aktivitet och hade även samtal om mat, särskilt godis. Tjejgruppen bedrev blandade aktiviteter, ofta fysiska och diskuterade hälsa kopplat till livsvillkor och möjligheter. Även blandade mer allmänt inriktade grupper bildades.

Romsk nationaldag i Stockholm. Foto: Okänd

Romsk nationaldag i Stockholm. Foto: Okänd

Verksamheten inom OIKOS romska sektion fortsätter. Projektet Romano Sastimo är dock nu avslutat: Några slutsatser kan dras. Många romer har relativt svårt att ta till sig nya maträtter, men i projektet testades både nya rätter och förändrade traditionella romska recept. Rökning är tyvärr en utbredd vana. Många samtal ägnades åt rökningens faror.

Skolbarnen är positiva till det som de lär sig i skolan och har också fått lust att pröva många idrotter. Och de älskar skolmaten! Det största hotet mot dem är godis, som välvilliga föräldrar öser över dem. Det är tyvärr vanligt att romska barn har mycket dåliga mjölktänder. En viktig uppgift vore att övertyga föräldrar om vikten av att barn lär sig sköta sina tänder.

Patricia Ciurion. Foto: Julio Saavedra Duartet

Patricia Ciurion. Foto: Julio Saavedra Duartet

Text: Fredrik Danelius & Eva Eriksson

Gheorghe

Spelmannen

Varje dag i snart fyra år har jag passerat centralstationen i Lund. Som ingen Lundabo väl har missat så har vi haft flera spelmän som har spelat där på senare år, dels i tunneln som går under spåren, dels på bron som går över dem på stationens norra del.

En dag i somras gick jag fram till en av dem. Jag uttryckte min beundran för hans virtuosa spel och nämnde att också jag sysslar en del med musik. Han berättade att han heter Gheorghe och kommer från Rumänien. Jag berättade att jag är verksam vid OIKOS Community och att nästa numret av vår tidning kommer att ha migration som tema. Skulle han kunna tänka sig att ställa upp för en intervju? Det ville han gärna.

Några veckor senare träffades vi på Stadsbibliotekets uteservering. Med oss som översättare var också Joakim Månsson Bengtsson, ordförande i föreningen Hjälp Tiggare i Lund.

Gherorghe berättade att han kommer från en stad i östra Rumänien som heter Buzau. Livet där är mycket hårt. Fattigdomen är utbredd på ett sätt som vi har svårt att föreställa oss i vår välmående del av Europa. Därför har många sökt sig utomlands för att få ihop pengar till sig själva och sina familjer.

Gheorghe. Foto: Patrik Svensson

Gheorghe. Foto: Patrik Svensson

Många har hamnat i Sverige. Gheorghe var först två månader i Danmark, men hade svårt att finna sig till rätta där och sökte sig vidare. Han menar att han i stort sett blir väl bemött här, även om hans liv här är långtifrån lätt.

Nu har han i alla fall möjlighet att skicka hem lite pengar till sin familj, något som gör deras liv aningen mindre svårt. Hans stora dröm är att få hit familjen, så att hans barn kan gå i skola och skapa sig en framtid, något som knappast är möjligt i Rumänien.

Text: Patrik Svensson


Gheorghe och hans fru Magdalena söker jobb och bostad och vill gärna bli kontaktade om det dyker upp sådana möjligheter. Ring dem i så fall på följande telefonnummer: 0734 – 99 50 79

Nita öppnar dörren

“Öppna era hjärtan!” Fredrik Reinfeldts klassiska fras blev en symbol för en svensk generös flyktingpolitik. Mycket har hänt sedan dess. Men en som inte bara har öppnat sitt hjärta utan också sin dörr är Nita Lorimer. När barnen har flyttat ut och rum blivit lediga så har hon upplåtit sitt hem på Djingis Khan i Lund till två EU-vänner.

Nita öppnar dörren. Foto: Ingemar Carlsson

Nita öppnar dörren. Foto: Ingemar Carlsson

Vi slår oss ner vid Nitas köksbord. Hur började du? frågar jag. “Jag såg att de bodde i en bil. Ingen människa ska behöva bo i en bil!”, säger Nita bestämt.”Vi måste vara solidariska!”. De två vännerna som är ett par har nu bott hos Nita till och från i snart två år.

Vid Nitas köksbord. Foto: Ingemar Carlsson

Vid Nitas köksbord. Foto: Ingemar Carlsson

Kvinnan som ofta sitter utanför den lokala ICA-butiken har blivit en profil på områden. Många har anlitat henne för städjobb. Insamlingar har gjorts för att hjälpa parets familj i Rumänien. Mannen blev något av en lokal hjälte när ett barn var bortsprunget och han var den som hittade det.

Som veteran i Lunds föreningsliv får Nita ibland höra att hon är en “formalist”. “Jag är en föreningsmänniska och tycker det är viktigt att man håller på ordning och stadgar”. säger Nita.

Andra kallar henne “anarkist”.”Något som gör mig arg är byråkratin. Ibland måste man gå vid sidan av systemet för att få något gjort.”

Nita berättar om de Moment 22-turerna som också nyanlända får gå igenom hos svenska myndigheter och företag. Potentiella arbetsgivare som hänvisar till bankerna. Bankerna som hänvisar till Skatteverket. Och vice versa. Utan de fyra sista siffrorna i personnumret är du ingenting; du har inga rättigheter.

“Vi behöver en handbok”, skriven också på deras språk, manar Stefan Olsson, mikrobiolog, aktivist och Nitas partner och framhåller initiativ i Ängelholms kommun som ett föredöme. Där har aktivisterna sammanställt en sådan handbok.

Text: Fredrik Danelius

Kubb i Stadsparken

med föreningen Flyktingar Lund

”Spelar ni kubb i Afghanistan?” ”Nej” skrattar Hussein, ”men här gör jag det.”

Det är träff i Stadsparken, arrangerad av föreningen Refugees Lund. Under sommaren har föreningen ordnat flera träffar. Tanken har varit att flyktingar och svenskar skall träffas under avslappnade former. Denna gång är det grillning och kubb som står på programmet.

Inbjudan till grillning och kubb med Flyktingar Lund. Foto: Petter Ellgård

Inbjudan till grillning och kubb med Flyktingar Lund. Foto: Petter Ellgård

Hussein är 18 år. Han kom till Sverige för två år sedan. Tillvaron i det krigshärjade Afghanistan var outhärdlig och ofta rent livsfarligt. Han tog sig till Iran, men kunde inte stanna där. Efter många vedermödor är han nu i Sverige och ser fram emot en framtid här. Här vill han utbilda sig. Han siktar på att bli dataingenjör.

Hussein. Foto: Petter Ellgård

Hussein. Foto: Petter Ellgård

Hussein tycker att han har blivit väl emottagen i Sverige. Visst har han upplevt rasism, men inte i någon större utsträckning. Dock har han haft svårt att hitta svenska vänner, utan umgås mest med ungdomar med liknande ursprung. Genom deltagande i aktiviteterna inom Refugees Lund hoppas han på ändring.
Föreningen Refugees Lund är ett initiativ från S:t Thomas katolska församling i Lund.

Kubbspel i det gröna. Foto: Petter Ellgård

Kubbspel i det gröna. Foto: Petter Ellgård

Församlingsmedlemmen Ivette Arroyo som själv har en utländsk bakgrund (hon kommer från Ecuador) leder projektet. ”Vi arbetar på bred front”, berättar Yvette. ”Vi samlar in kläder, både till behövande nyanlända här i Lund och till behövande i andra länder. Vi samarbetar med andra organisationer som delar vår värdegrund”.

Ivette Arroyo. Foto: Petter Ellgård

Ivette Arroyo. Foto: Petter Ellgård

Två medlemmar besöker bordet med grilltillbehör. Foto: Petter Ellgård

Två medlemmar besöker bordet med grilltillbehör. Foto: Petter Ellgård

På träffen i Stadsparken är vi ungefär 20 personer, cirka hälften flyktingar, hälften svenskar. Bland svenskarna hittar vi 11-åriga Megan som imponerar med sina kunskaper och sitt engagemang. ”Vi har pratat mycket om dessa frågor i skolan, bland annat om UNHCR:s viktiga arbete”, berättar hon. ”När jag ser tiggare frysa utanför affärer så måste jag reagera. Mänskliga rättigheter borde vara något självklart, men är det tyvärr inte”.

Megan och Tellus. Foto: Petter Ellgård

Megan och Tellus. Foto: Petter Ellgård

Text: Fredrik Danelius

image_pdfimage_print