Förstagångsväljare

Förstagångsväljare

2018-08-30 OIKOS Generellt 0

av Minna Milo Holm-Khakhar

Författaren är 19 år. Hon tog studenten i våras på Bryggeriets gymnasium i Lund. Samhällsvetenskapligt program med specialinriktning Skateboard.

Minna med skateboard. Foto: privat

Minna med skateboard. Foto: privat

Riksdagsvalet närmar sig med stormsteg och den 9 september förväntas jag, tillsammans med mina generationskamrater, stå redo att lägga vår första och långt ifrån sista röst till det stora riksdagsvalet. En förväntning som är lättare sagt än gjort att leva upp till. Som ny i vuxenlivet med lite erfarenhet är en politisk åsikt långt ifrån aktuell för många. Men är det verkligen ett alternativ att inte rösta som förstagångsväljare?

Efter studenten fick jag snabbt känna på de så kallade vuxenlivet som väntade mig. Plötsligt insåg jag vilka stora förväntningar utifrån det fanns och hur jag numera måste ta eget ansvar inför mitt framtida liv. Inte nog med det så håller Sverige dessutom val i september. Det vill säga ytterligare en sak i vuxenlivet som måste göras, eller?

Minna tar studenten. Foto: privat

Minna tar studenten. Foto: privat

Att klaga på hur jag, en ung vuxen i ett av världens mest jämställda land, skulle ha det svårt känns orimligt. Alla kommer känna på vuxenlivet en dag. Detta år var det min tur. För att förbereda nästa generation eller bara ge den äldre generationen en inblick i hur det är att vara 19 år och förstagångsväljare idag, kommer jag nu dela med mig av mina tankar inför valet.

När politik och valet kommer på tal bland mina vänner ligger det största fokus inte på vem eller vilket parti man ska rösta på. I stället ligger fokus på om man överhuvudtaget tänker rösta alternativt rösta blankt. Just frågan kring att rösta blankt har jag funderat mycket på under den senaste tiden. Är det rätt att rösta blankt eller är det ett sätt att ta avstånd från vår demokrati?

Om vi ska gå tillbaka lite i tiden, cirka 6 månader, kommer vi se en Minna som inte har en aning om vad hon ska rösta på. Precis som mina vänner kände jag mig förvirrad om vilket parti jag kunde lita på och vilket parti som stämde överens med mina åsikter. Tack vara mina 13 år i skolan hade jag trots allt en bra politiskt grund som jag kunde bygga vidare på.

Från mina år i skolan hade jag fått en bild av vad demokrati är och hur ett demokratiskt samhälle fungerar. Så när mina vänner berättar att de tänker rösta blankt blir jag förvånad. Jag kunde inte förstå hur en person som lever i demokrati inte vill vara med och påverka vårt land. Självklart finns det inget rätt eller fel kring att rösta blankt eller inte, men för mig personligen har jag känt en längtan av att kunna stå där den 9 september och veta att det finns ett parti som delar mina åsikter.

För att uppfylla min önskan började jag läsa på om de olika partierna. Jag försökte se saker från nya perspektiv och tänka utanför mina egna ramar. Allt för att se riksdagspartiernas olika sidor med ett nytt öga. Stundtals har det känts svårt att sätta sig in i de mest aktuella politiska frågorna. Ämnen som välfärd, pension och arbetsvillkor känns främmande för en person som precis tagit studenten och inte har mycket på sitt CV.

Jag kan läsa på hur mycket som helst kring dessa frågor men det förändrar inte det faktum att det krävs en viss livserfarenhet för att riktigt kunna förstå vad ämnet handlar om och veta var jag ställer mig i frågan.

Minna. Foto: privat

Minna. Foto: privat

Mitt lilla intresse för politik har spelat en viktig roll i mitt sökande efter ett parti som passar mig. Men andra förstagångsväljare som inte har ett intresse för politik eller vårt lands uppbyggnad och framtid kommer ha svårare att sätta sig in i politiken på samma sätt. Om man inte känner någon motivation eller intresse för vilket parti man ska rösta på är det också svårt att ta reda på svaret.

I stället finns det risk att man väljer att rösta blankt eller rösta på samma parti som föräldrarna. Självklart är det ingen som säger att den metoden är fel, men hade det inte varit positivt om alla unga vuxna haft en åsikt om vårt land och hur vår framtid ska se ut? Hur ska vi få fler att intressera sig för politik är en fråga jag saknar svar på. Jag tänkte så här:

Att rösta är något nytt, jag kan inte riktigt se mening med att rösta. Min åsikt är bara en av miljoner med så pass liten påverkan att det känns onödigt att engagera sig. Min generation är van vid snabba förändringar där man ser en direkt effekt. Vi är vana vid att använda våra sociala medier för att nå ut till människor och skapa debatt och förändra samhället.

Men när det kommer till valet förväntas vi intressera oss av något vi inte ser direkt försändning av. Plötsligt spelar det ingen roll hur många gillningar eller följare du har på sociala medier, din röst kommer vara lika mycket värd som alla andras. Precis som att din åsikt inte kommer hamna i rampljuset utan ha en större påverkan i längden och av det stora hela.

Din enskilda röst kommer inte göra stor skillnad, men din röst tillsammans med många kan göra stor skillnad på lång sikt. Ett tankesätt min generation inte är van vid och därför uppstår det en negativ inställning mot att just gå och rösta.

Detta var min syn och inställning inför valet en tid tillbaka. Som ni kanske förstår har jag utvecklats och delar inte samma syn som mitt gamla jag. Resan till att våga lära sig som politik har varit både rolig och utmanande. Tidigare hade jag en vad jag anser mer omogen inställning till att rösta. En inställning som grundade sig i sociala mediers påverkan på vårt moderna samhälle och hur jag därför inte behöver rösta.

Om jag vill förändra något idag skriver jag en status på Facebook eller Twitter. Jag kan inte förneka att sociala medier ibland har en större inverkan på vårt samhälle än vad ett riksdagsval har. Men sociala mediers roll i det moderna samhället är enligt mig ingen ursäkt att inte gå och rösta.

Minna med smartphone. Foto: privat

Minna med smartphone. Foto: privat

Jag har insett att vi behöver en bra riksdag som kan arbeta med de stora frågorna som kräver internationella kontakter och frågor som tar många år att förhandla. Samtidigt kan jag som medborgare använda sociala medier och andra medier för att nå ut med mitt missnöje över mindre problem som är minst lika viktiga.

Det är det som demokrati handlar om för just mig. Att alla i ett samhälle kan förändra, men det förutsätter att alla också vågar och vill bevara vår demokrati och tar den vidare till nästa generation.

Jag tror absolut det finns en eller annan person som läser min artikel och som också ska rösta för första gången, eller som i nuläget inte vet vad hen ska rösta på. Därför vill jag försöka dela med mig av mina tillvägagångssätt hur jag kom fram till det parti jag kommer lägga min röst på den 9 september. Se det som en liten hjälp från en medborgare till en annan.

För att gå tillbaka till min barndom är jag uppväxt i en familj som är vänster rent politiskt. Med lite kunskap och längtan om att bli vuxen följde jag som ung tonåring därför mina föräldrars politiska fotsteg och ansåg mig själv vara vänsterpartist. Men under åren som gick dök det upp allt fler åsikter hos mig som inte stämde överens med Vänsterpartiet.

Det var nytt att inte hålla med det parti jag växt upp med och en rädsla för utanförskap växte fram inom mig. Så i hemlighet började jag så småningom läsa om andra partier för att vid ett tillfälle kalla mig folkpartist. Den enda som egentligen visste om min liberala tid var min mamma. Nya debatter hemma skapades och jag insåg efter en kort tid att Liberalernas politik inte passade mina åsikter. Detta var fyra år sen och det dröjde tre år tills jag började fundera på politik igen.

För några månader sedan insåg jag att valet närmade sig och jag hade absolut ingen aning om vad eller vem jag skulle rösta på. Så jag började med att lova mig själv att läsa på om de olika partierna så objektivt som möjligt. ”Jag ska ge alla en ärlig chans”.

Allteftersom jag läste om de olika partierna kände jag mig mer trygg i mig själv och min politiska åskådning. Tidigare har jag bara hört om de olika partiernas viktigaste frågor som de har haft i fokus. Men nu hade jag läst på om även de små frågorna och såg en större bild av varje parti.

Det var först nu jag kunde känna efter vilket parti som passade mig bäst. Det krävs kunskap och tålamod för att förstå att det kanske inte kommer finnas ett parti som passar dig till 100 %. Men det kanske finns ett som stämmer överens med din åsikt mer än något annat. Jag insåg att en blank röst är lika mycket värd som ingen röst. Om jag lägger en blank röst kommer det parti jag gillar minst ha större chans att vinna.

Om ett parti som jag anser vara opålitligt ja rent ut sagt skadligt för Sverige vinner, och jag har röstat blankt, kommer jag känna en viss skuld för att inte försökt förhindra en sådan valutgång.

Det finns inga rätt eller fel när det kommer till politik. Det finns bara en öppen demokrati med medborgare som kan påverka. Genom att påverka och utbilda oss kan vi bevara det samhälle vi skapat, där alla är lika värda, där kvinnor får rösta, barn får gå i gratis skola och homosexuella får gifta sig. Ett samhälle vi inte ska ta för givet.