Romska Sektionen

Romska Sektionen

2016-09-27 Nyhetsbrev 0

På OIKOS kontor i Lund träffar vi Oto Horwath, sedan i våras en av de drivande inom OIKOS romska sektion i Landskrona. Oto kom till Sverige 2010 med sin familj som 17-åring. Han berättar om både glädjeämnen och svårigheter för honom, hans familj och hans romska vänner i det nya hemlandet.

En erfarenhet som han delar med många andra nyanlända är kulturkrockar och generationsklyftor. Den yngre generationen har, menar han, i regel lättare att finna sig till rätta här är den äldre. Inte minst gäller detta flickornas roll. Bland de äldre är synen på könsrollerna ofta konservativ.

Romska Sektionen i Landskrona. Foto: Julio Saavedra Duarte

Romska Sektionen i Landskrona. Foto: Julio Saavedra Duarte

Flickorna förväntas i många familjer vara hemma, städa och laga mat till den dag de skall gifta sig. Förståelsen för att många av dem vill utbilda sig, umgås med andra ungdomar och leva på ett mer ”svenskt” vis är låg. Samtidigt ser Oto också bra saker med den familjesammanhållning som finns inom de romska kretsarna och inte alltid i samma grad utanför dem.

Romska Sektionen drog i gång 2014. Initiativet växte fram i samarbete med folkhögskolor som Albins folkhögskola i Landskrona och Kvarnby folkhögskola i Malmö. Där erbjöds kurser som var skräddarsydda för nyanlända romers – och andra nyanländas – behov, bland annat så kallade Studiemotiverande folkhögskolekurser (SMF).

Oto och Eva

Oto och Eva

Romska Sektionen ser det som en av sina huvuduppgifter att stödja och uppmuntra romska barns och ungdomars skolgång. Härigenom kan den kulturella isolering, som annars kan hota, motverkas. OIKOS bidrar till att skapa nätverk i egna lokaler, på skolor och mellan ungdomarna och framtida möjliga arbetsgivare.

Ett särskilt projekt som OIKOS har drivit med stöd från Myndigheten för ungdoms- och samhällsfrågor (MUFC) är Romano Sastimo, som betyder Romsk hälsa. Bakgrunden är att romer har diskriminerats på många sätt under hundratals år. Det gäller t.ex. boende, utbildning, och arbete och det pågår än idag. Detta har lett till att romers livslängd idag är cirka 10 år kortare än den svenska genomsnittsbefolkningens.

Brödbak i Landskrona. Foto: Julio Saavedra Duarte

Brödbak i Landskrona. Foto: Julio Saavedra Duarte

Utbredd oro för att inte kunna betala hyran, att inte kunna genomföra grundutbildningen, att aldrig få ett jobb, att släktingar dör i förtid gör att man utvecklar egna överlevnadsstrategier. Det handlar om att lugna nerverna. Rökning och medicinmissbruk är vanligt.

Barnen, som man älskar över allt, skall hållas glada, ofta med godis. Kvinnorna söker sin roll på hemmaplan och går in för daglig storstädning. Många män har kapitulerat. Ett gott tecken ses dock hos barn och ungdomar. De tror på en annan framtid.

Inom projektet bildades en matgrupp där man provlagade romsk och även svensk mat med målet att göra recepten mer hälsosamma. En barngrupp fokuserade på fysisk aktivitet och hade även samtal om mat, särskilt godis. Tjejgruppen bedrev blandade aktiviteter, ofta fysiska och diskuterade hälsa kopplat till livsvillkor och möjligheter. Även blandade mer allmänt inriktade grupper bildades.

Romsk nationaldag i Stockholm. Foto: Okänd

Romsk nationaldag i Stockholm. Foto: Okänd

Verksamheten inom OIKOS romska sektion fortsätter. Projektet Romano Sastimo är dock nu avslutat: Några slutsatser kan dras. Många romer har relativt svårt att ta till sig nya maträtter, men i projektet testades både nya rätter och förändrade traditionella romska recept. Rökning är tyvärr en utbredd vana. Många samtal ägnades åt rökningens faror.

Skolbarnen är positiva till det som de lär sig i skolan och har också fått lust att pröva många idrotter. Och de älskar skolmaten! Det största hotet mot dem är godis, som välvilliga föräldrar öser över dem. Det är tyvärr vanligt att romska barn har mycket dåliga mjölktänder. En viktig uppgift vore att övertyga föräldrar om vikten av att barn lär sig sköta sina tänder.

Patricia Ciurion. Foto: Julio Saavedra Duartet

Patricia Ciurion. Foto: Julio Saavedra Duartet

Text: Fredrik Danelius & Eva Eriksson