Ett fyverkeri av projekt – OIKOS

Ett fyverkeri av projekt – OIKOS

2006-09-09 OIKOS Generellt OIKOS Lund 0
Julio Saavedraa. Foto: Marie Eriksson.

Julio Saavedraa. Foto: Marie Eriksson.

– Det vi gör är att väcka lust, säger Julio Saavedra, grundaren av den ideella organisationen Oikos, som håller i allt från trädgårdsprojekt för psykiskt sjuka, till internationella möten för unga. Det hela började med dockteater för drygt tjugo år sedan.

Oikos är grekiska och betyder hem och hushåll på grekiska. Tänk Dig ett flervåningshus med fullt av burspråk, torn och terasser, med några små franska balkonger här och där. Tänk Dig en port som leder in till massor av vindlande trappor och dörrar i allsköns färger. Det är en bild som Paraplyprojektet får i fantasin när Julio Saavedraa berättar om den, minst sagt, vittförgrenade verksamheten. I själva verket ligger Oikos högkvarter i två mindre hus, utan tinnar och torn, på en kulle mitt i Lund:

I projektet Rosen väcker psykiskt funktionshindrade och andra arbetslösa en gammal avsomnad trädgård till liv. Arbetsförmedlingen och socialförvaltningen samverkar.

I Oikos Recycles transformeras gamla cyklar, ibland till helt nya saker.

Oikos Kulturforum har till exempel tagit fram, tillsammans med bland annat museum och kommun, en multimedial exposé över Lunds histoira med mångkultuell vinkling, tänkt för turistbyråer och gymnasier, mot främlingsientlighet.

Oikos Beta renoverar Oikos forna högkvarter strax utanför Lund, på ett ekologiskt hållbart sätt. Där ska människor kunna mötas över kultur- och generationsgränser, EU:s utbytesprogram för unga är också inblandat, liksom kommun och lokala företag.

Lunac, deras centrum för unga arbetslösa (läs mer), har fått runt 700 000 kronor av Ungdomsstyrelsen. Hälsominister Morgan Johansson var nyligen på besök där.

Oikos Ungkraft har bland annat gjort skolprojekt om det låga valdeltagandet bland unga invandrare. För att bara nämna ge några exempel på vad som ryms under Oikos paraply, Oikos Community.

Något som Julio Saavedraa brinner för just nu, bland annat, är att skolelever får information om hur man kan själv vara med och förbättra miljön, just genom att göra ekologiskt medvetna val när man konsumerar, alltifrån mat till kläder. Men problemet med det är att lärare och rektorer rätt ofta tycker att det inte finns tid för den sortens lektioner i klassrummen.

Allting börjar med en idé, så brukar det heta. Och lust att göra något. För Oikos del startade det hela med en internationell dockteaterfestival Lund. Julio Saavedraa och några andra föräldrar ville genom det ordna ett mötesforum för folk från olika kulturer och ville att deras barn skulle få vara med. Samtidigt oroade de sig för en allt kraftigare mijöförstöring, de såg hur en allt snabbare, snurrande effektivisering slog ut människor. De såg framför sig en stor grupp unga individer och vuxna, som riskerade att hamna utanför och drabbas av psykisk ohälsa. De befarade det som har blivit till verklighet idag.

Dockteatern ynglade av sig, bit för bit byggde Oikos kontakter och projekt med kommuner, myndigheter och företagare, i Sverige och utomlands. De har varit i EU:s högkvarter och talat om sin verksamhet och får ekonomiskt stöd därifrån.

Att Julio Saarvedraas liv är fyllt av projekt, det är ett understatement. Han och ett tiotal andra jobbar intensivt för att hålla Oikos levande, för att få allt att flyta. Att till exempel få pengarna att räcka är en ständig utmaning.
– Det finns ingen speciell arbetstid för mig, säger han och kisar lite mot solen. Ibland kan jag undra: Vad håller jag på med? Är det värt det? Ja, det här är mitt liv.


 

Marie Eriksson
marie@stockholmskulturbyra.se

källa: Paraplyprojektet